Konstig känsla …
… dels “tomhet efter tentan”-känsla … urblåst …
dels “öööh, mååndaaag” (ledig igår och i förrgår), en känsla jag verkar vara en av de få som har en dag som denna …
Konstig känsla …
… dels “tomhet efter tentan”-känsla … urblåst …
dels “öööh, mååndaaag” (ledig igår och i förrgår), en känsla jag verkar vara en av de få som har en dag som denna …
Sådärja.
Då har jag landat. Hemma igen.
Inlämningsuppgiften inlämnad.
Tentan skriven.
Posttentapratat.
Det känns som ett “ganska så mediokert, men i vart fall”-godkänt.
Får se om magkänslan stämmer.
(Har aldrig lyckats tyda min posttenta-magkänsla korrekt… åt nå’t håll.)
Var över hos syrran & för-tidigt-firade hennes födelsedag …fortfarande mätt, efter middag och påföljande fika…
…hon har fattat det där med att jag kanske inte alltid tycker det är så lätt att komma på nå’t, så när jag frågade om hon önskade sig nå’t speciellt så fick jag en trealternativslista (i olika prisklasser), vilket ju också resulterade i att hon faktiskt fick nå’t hon ville ha (även om hon inte blivit direkt missnöjd tidigare).
Införskaffade ett par Earbags när jag ändå “slarvade runt på sta’n”.
Jag må se fånig ut (det är ok, jag tycker också att jag ser lite fånig ut), men jag fryser åtminstone inte om öronen…
*hm*
Tillbaks i WinXP.
Funderar huruvida andrahårddiskpartitionsdefragmenteringen ställde till det på nå’t sätt … nu går det jättesegt i Ubuntu:n – & inte bara när jag kör “shut down” (såg redan igår att det problemet redan blivit uppmärksammat) … sitter & letar problemlösning/-ar på Ubuntu Forums, just nu.
“Why bother?”
Tjaa, “Planen” (den där som, onekligen, ligger och jolmar nå’nstans i bakvattnet) är att “slippa byta till Windows Vista vad det lider”, och innan det blir ett “måste” hinna konvertera… [viljan är större än kunskapen ...eller om det var orken ...eller förståndet?]
…kruxet är att jag inte är tillräckligt påläst, utan får förlita mig på det jag kan, den info jag (mer eller mindre) snubblar över och “andras barmhärtighet”…
:-/
…och ibland dyker det upp saker som gör att jag åker tidsmaskin…
(i det här fallet till min gymnasietid)
Hittade den här sidan (“Steve, Don’t Eat It!“) i …var det i våras?
Ok, den senaste (när det här skrivs, åtminstone – d.v.s. den med trädsvampen) verkar ju iofs “hyfsat normal” …men det vägs upp av att “allt det andra” (utom vinet, då) faktiskt är förpackat!
Breath (Soom) Sydkorea 2007, 84′ betyg: 4 (1-5)
Livet “utanför” är inte alltid bättre än livet “innanför”.
Det här var den sista filmen som jag hade köpt biljett till.
Har inte bestämt mig än om det blir nå’ fler (det kanske får räcka så här?) för i år.
Jag kan störa mig nå’t enormt på folk som …på ett långsamt, men ändå bestämt sätt, äter popcorn.
Eller ja, som rent generellt sitter och …låter. Hela. Filmen. Igenom.
Ät upp!
Jag satt och hoppades att “snackset” skulle ta slut åtminstone halvvägs genom filmen, men näe då.
Tror inte jag skulle störa mig lika mycket om det vore en …tjaa? Action-rulle?
Med en hel del ljudeffekter?
…men är det en film som i sig är ganska så …lågmäld…
*hmpf*
[jaja. "Stop your rants - go fix yourself your own cinema"?]
The band’s visit (Bikur ha-tizmoret) Israel 2007, 89′ betyg: 4 (1-5)
En film som egentligen inte handlar om något speciellt alls, d.v.s. en film i min smak.
En orkester på villovägar. En stad utan hotell. En man vid en telefonkiosk. Ett gift par som “tappat stinget”. En ung man som får “hands on”-dejttips. En oavslutad konsert. Ånger, och försök att leva vidare. En park med …gräs, lekplats och en sjö … kanske. Och Chet Baker.
(Den är faktiskt, i stort, inte speciellt sorglig alls.)
The Great Prize Kina 2007, 90′ betyg: 4 (1-5)
Pengar ger dig inte lycka – inte i sig själva, åtminstone.
Phu. Hann precis (inte, egentligen – men jag blev insläppt av snäll festivalvolontär *visserligen smått muttrandes sådan, men i alla fall* *tacksam*).
Jag förstår mig inte på min dygnsrytm.
(Jag kanske inte har nå’n?)
Nu sitter jag på universitetets trådlösa uppkoppling … “in between films”.
Eller ja, den andra börjar inte förrän ikväll, så jag åker förhoppningsvis hem “emellan”… *får se, får se*
Manufacturing Dissent Kanada 2007, (97?)’ betyg: 4 (1-7)
Tjaa, vad ska jag säga …den var “ok”.
Fast jag undrar ju om det var nå’t som fattades, då filmvisningen slutade (med eftertexter!) efter 1h 15′, salongen var fortsatt mörk och ingenting hände.
Jag har aldrig höjt Michael Moore till skyarna, samtidigt som jag inte tillhör dem som rackar ner helt på honom heller… det finns ju ändå en del poänger i det han gör.