Funderade lite idag… vilka är det som “stressar på” mest? Jo, pensionärerna!
Det är i princip alltid en pensionär, när det handlar om nå’n som står med kölappen i näven “mer eller mindre i bakfickan” på föregående kund.
De där som (mer eller mindre icke-verbalt) hintar om att “det är min tur. snart. jag är beredd. sätt igång. service!”.
Ok. “Man lever tills man dör.”, brukade jag kläcka ur mig. Nog så sant.
“Man lever tills man dör, och jag ska hinna med en djävulsk massa saker innan dess. Jag dör snart.”, verkar de tänka.
:-|
Inte så att “alla pensionärer beter sig så”, men … “de som beter sig så är Väldigt Ofta pensionärer”…
