Jag är inte intresserad av vad du säger!

kille (som egentligen, rent åldersmässigt, borde vara man) m. SMS-biljett:

1) beställer den vid luckan, så att det bildas en kö

2) vägrar låta folk bakom honom gå före

3) när SMS-biljetten väl har anlänt visar han den för mig, frenetiskt scrollande meddelandet upp-och-ned-upp-och-ned – d.v.s. meddelandet rör sig hela tiden

4) när jag ber honom att först visa den stilla, och – då det inte “händer” – därefter ber honom att lyssna på vad jag säger, talar han om för mig att “Jag är inte intresserad av vad du säger!”. upprepade gånger.

5) när jag väl lyckats se vad som står (den är ok) säger jag “tack”, och öppnar grinden. vid det här laget är jag dock så pass stressad att jag trycker på barnvagnsgrind-knappen istället.

6) han lyssnar ju fortfarande inte på vad jag säger, och har med andra ord inte hört mitt “tack”, men säger ändå “öppna grinden då”

det hela slutar med att han går till en annan spärr

(de som köade efter honom verkar dock ha uppfattat det idiotiska i hans beteende, det är åtminstone ingen som klagar … vilket iofs kan tyda på lite vad som… )

---

Förklaring:
Merparten av mobiltelefonerna “på marknaden” klarar inte av att visa hela SMS-biljetten på en gång, man måste “scrolla ner” (eller upp, beroende på var man börjar) i meddelandet.
“Vanligt hyfs” brukar säga att man släpper förbi folk som är förberedda, om man själv inte tillnärmelsevis är det…

Sweetie

PrisXtra har nå’t slags fruktvecka, och skulle tydligen enl. annonsblad ha pomelo.
*bing* sa’ det i min skalle – “Var det inte det B och jag SMS-pratade om?”

Kollade SMSen, och – jodå!, det var pomelo vi kom fram till att det nog var det hette.

På PrisXtra hittade jag inga pomelo:s alls, men väl “Sweetie”.
*hm?* tyckte hjärnkontoret – “Kanske var det ett alternativt namn?” – köpte, och gick hem.

Kollade upp Sweetie på Wikipedia – nähänä, “rätt, men ändå fel”. Jaja.

Testade “ändå” (jag hade ju ändå betalt för den):-
Precis som B nämnt var det “en massa vitt fluff”, så antingen var det “Sweetie” han egentligen menade-men-inte-kom-ihåg-vad-den-hette eller så beror det helt enkelt på att de ju är släkt (d.v.s. enl. Wikipedia “hälften grapefrukt, hälften pomelo”).

Smakade en klyfta: ganska så besk…
…och “frukthinnan” struntade jag i, utan spottade ut.

*hm* Testa utan frukthinna, då?
Fram med vass skalkniv.
Jodå, gott!
“Som grapefrukt, men utan surheten.”

Resten av frukten strippades på frukthinna, och nu sitter jag här med en skål och äter med sked. :-)

Buggles

…a walk down memory lane:- Video killed the radio star.

Asian, me?

Sometimes it strikes me how asian I look.

“Hey, no sh-t, …you are asian, you do know that, don’t you?”

Well, actually, sometimes I don’t…

 
The thing is, I’m adopted.

I’ve been living in, and am raised in, Sweden since I was 16 months (months, not years) old.
I consider myself as being Swedish.
The “problem” (?) is that the exterior does not comply with the interior – and there’s not much I can do about it.

And even if I’d move to (Asia), it’d still be all wrong – then the exterior would be fine, but I’d have no idea (or few ideas) re “how to, correctly, behave” (societies do have a lot of unwritten codes). Not to mention language problems…

---

I could go on, on this subject, but presently I’m too tired to do so.
Maybe an other time…

A Little NIGHTMARE Music

Nyss hemkommen från “A Little Nightmare Music“, med Igudesman & Joo, på Nybrokajen 11 (flyttat från Dieselverkstaden).

Egoistisk som jag är gav jag S två konsertbiljetter, och föreslog att hon skulle ta med mig…
…& andra sidan hade vare sig hon eller övriga bekanta hört talas om dem, så jag hade nog fått följa med “ändå”.

Tror dock att det föll i god jord ändå.
(Jag menar: hur kul är det att alltid ge/få nå’n CD, speciellt om mottagaren har begränsat med utrymme? (& det var det första som poppade upp, se’n tröt presentinspirationen… ))

tröttsocial

Ex:et fyller år imorgon, och hade skramlat ihop lite folk för gå-på-restaurang-&-äta-middag-ihop.

Började 0600 imorse, & ska vara på plats 0735 imorgon, men masade mig dit ändå (prio social, jobbpigg kom i andra hand). Det var nog ett bra val – trevligt.

Lite skrämmande dock, att ex:ets kompisar (eller ja, ett par av dem åtminstone) har börjat yngla av sig…

bo på jobbet?

Det är så otroligt mycket bättre 3G-täckning på jobbet, jämfört med hemma.
…eller, ok, det är väl kanske snarare så, att hemma hos mig är det inte nå’ vidare täckning, vilket det är “typ överallt annars”.

“Att kunna ta med på jobbet” är ett bra argument för att fortsätta med 3G-modemet, annars tycker jag allt att det funkar lite si och så (på hemma fronten då, alltså). Har så smått funderat på vad jag “annars” skulle ha… återgå till uppringt modem är jag måttligt road av…
Eventuellt skulle det funka bättre med ett icke-tidsbegränsat abonnemang, med tanke på mina arbetstider (“ok att vara uppkopplad efter 19″ är ingen höjdare om jag måste lägga mig vid 18… )?

classics?

Igudesman and Joo

(I’m at work, but I brought my computer & my 3G modem with me, so I think that I will survive the evening… :-)

outing

“Nej, jag har inga barn.”

Nej, jag orkar faktiskt inte “outa” mig varenda gång jag får frågan om jag har barn och/eller pojkvän, så jag låter det vara med ett “nej”.

Om någon, någonsin, skulle ställa nå’n följdfråga skulle naturligtvis saken komma i ett annat läge.
Men det har hittills aldrig varit nå’n som ställt någon sådan.

(Varför gör de inte det?)

 
För egen del försöker jag ställa “mer neutrala” frågor, i stil med “Är du ihop/gift med någon?” eller “Har du nå’n (partner)?” (med eller utan det sista ordet uttalat).
I de fall jag ens frågar om “privatförhållanden”.
(Vid närmare eftertanke: jag frågar inte om “privatförhållanden”.
Jag vet inte, det är inte så intressant, tycker jag.
Inte “som frågor i sig“.
Så’nt blir intressant först i ett sammanhang, i stil med “Vad gjorde du i helgen?”… )

 
Det är mest att jag inte orkar vara ufo:t…
Orkar jag, så svarar jag på de oställda frågorna…

Jag tror knappast att mina arbetskollegor skulle *hm* “gå till handgripligheter”, eller nå’t i den stilen. De flesta är mer snudd på motsatsen – “så himla förstående så“.

…och se’n blir det “tjugo frågor”.

filmhelg

Har sett “The Apostle” och “eXistenZ” på låne-VHS.

Läsesalongen tar inte längre betalt vid lån av filmer, så när jag ändå var där och lånade trådlöst resp. CDar så passade jag på att låna lite film också.

Planen var väl iofs att jag skulle sett dem “typ igår”, så att jag kunde lämnat tillbaks dem idag, men, men…