Om du ger mig en rimlig chans att kontrollera ditt färdbevis’ giltighet, så kan jag allt som oftast släppa igenom dig snabbtsnabbtsnabbt!
Observera dock att jag varken kan kontrollera biljetter som befinner sig bakom kunden-jag-håller-på-med:s kropp, eller hemmavarande biljetter…
I de fall där jag faktiskt kan se färdbeviset:
Jo, jag (märk väl att jag nu inte talar för samtliga mina kollegor) kan läsa upp-och-ned, men det tar aningens längre tid (eftersom jag förväntat mig ett rättvänt färdbevis; hålls färdbeviset i annan vinkel tar det ytterligare tid) och det är betydligt lättare om färdbeviset hålls stilla och “på läsavstånd” (varken för långt bort (ex: otydlig stämpel på förköpsremsa; 3-4 m avstånd), eller för nära (ex: tidigare nämnda remsa, 0,2 sekunder senare; dikt mot spärrglaset)). Jag har även grava problem med att läsa av färdbevis som är riktade bort från mig (vanligen riktade mot färdbevisinnehavaren), eller placerade i stängda plastfickor.
Ja, jag förstår att du är “on the go”, men visar du ditt färdbevis “lite så där i farten” (d.v.s. inte still. alls; gärna i en stängd plastficka, som när den väl öppnas är riktad mot dig), har 90% av koncentrationen på ditt mobiltelefonsamtal och resterande 10% ägnas visuell fokusering på målet (“rulltrappan där borta”, t.ex.) – då öppnar jag antagligen inte. Eftersom jag inte haft en sportslig chans att (ens) se (att du har något slags, förhoppningsvis giltigt) färdbevis.
Se’n är det klart att jag uppskattar att du släpper mobiltelefonsamtalskoncentrationen för bråkdelen av en sekund och bekräftar att du sett mig. Du behöver faktiskt inte ens säga hej. Det räcker gott med ögonkontakt under den där bråkdelssekunden.
