I torsdags ringde volontärsamordnaren och meddelade att min ansökan är antagen, så jag är välkommen att vara med och “volontära” i år igen. :-)
Lite extra kul att vara volontär i år, med tanke på att Stockholm|Pride står värd för EuroPride|08.
Mitt första år som pride-volontär var 1998 – premiäråret för pride-festivalen i dess nuvarande form, tillika förra gången Stockholm höll i EuroPride-värdskapet.
Antar att det är förkylningen som gör det.
Det låter som “en avlägsen basgång” i högerörat …men utanför är det helt tyst (med undantag för nå’n morgontidig fågel), både mot gården och ut mot gatan, liksom i trapphuset.
Vänsterörat har antydan till försök i mellanregistret, men mer “så’nt jag hört förut” så det stör mig inte lika mycket (det smälter bättre in med “annat jag kan låtsas att det är”).
*bläh*
Får “tinnitus-känningar” då och då, men det brukar ha triggats av plötsliga ljud och (framförallt) gå över på mindre än nå’n minut.
Det här har hållit i sig ett tag nu (i i alla fall 30′).
Funderar på om jag ska leta reda på “musikspelar’n”, eller om jag lyckas somna “av mig själv”…
Jag har åtminstone ingen anledning att känna dåligt samvete för att jag är hemma från jobbet…
Onsdag morgon: Vaknar med uck-hals. Rethostig och snörvlig.
Blir aningens bättre om kvällen. Vågar mig ut för ett förnyande av pappersnäsduksförrådet.
Fredag:
Har feber, tror jag. Blir bättre med Ibumetin.
Fortfarande hemma.
Räknar med att vara hemma och krasslig veckan ut, för att förhoppningsvis ha kryat på mig tillräckligt för att kunna jobba på måndag.
(Erfarenheten säger nämligen att när jag är förkyld, så är jag det i en vecka.)
