på recept

De ringde (vilket var lite lattjo, för de hade erbjudit sig att meddela per SMS) från Apoteket om att “min vara hade kommit in nu”, så efter jobbet (och istället-för-tunnelbanan-tråcklet) var jag och hämtade ut mitt 30-pack Voltaren T 25mg (jag kunde fått “ett 20-pack och ett 10-pack”, men det hade blivit betydligt dyrare (ungefär 150% ← receptfrittpriserna-och-lite-till); min läkare lät mig välja mellan 30-pack och 100-pack, men jag var lite osäker på vad jag tyckte om dem så jag provar med 30 – se’n får jag ringa om jag vill ha fler).

…så nu blir det så’na ett tag igen.

Vänsterknä’t är olidligt (svårt att stödja på), vänsterhöften verkar sympatisera med knä’t, axlarna “vill att jag rör på dem”.
“Business as usual“, med andra ord…

 
John Ajvide Lindqvist:s “Människohamn” är för övrigt bra.
Håller på med den nu (läsa i spärren-bok …och till och från jobbet …och kanske lite när jag äter middag …och … ), men har inte riktigt bestämt mig för huruvida den “är lämplig som nattlektyr, för mig“.
(Jag gillar hans väldigt vardagliga berättelser …samtidigt som precis det gör “att det kryper lite under skinnet på mig”… )

special-tanten

…den där du-ska-kunna-växla-min-femhundring-tanten, förresten…

När stoppet pågått ett tag kommer det ner folk och vill få sina kuponger åter (i och med att de inte kan åka som de tänkt sig). Inget som helst problem, så länge de fått dem stämplade av mig (damen som fått sin biljett stämplad “till Mörby” på Lidingöbanan verkade inte alls ha förstått det där med att det faktiskt kostar även på Lidingöbanan – och att hennes två kuponger faktiskt var minimitaxan).
Ska de ta någon annan buss istället behöver de dock inte få biljetterna återstämplade, utan kan använda dem på bussen istället.

Jag står och assisterar en klunga kunder med alternativa färdvägar, och har gett några andra kupongerna åter, då tanten kommer ner igen.
Hon går inte ut genom spärrarna, utan sträcker sig över spärrpinnen och he’r in remsan hos mig (kommunikation verkar inte riktigt vara hennes grej).
Jag frågar om hon vill ha kupongerna åter, varpå hon fräser nå’t i stil med “jamendetärvälklart”. (Notera att hon fortfarande står innanför spärrlinjen. Jag förstår alltså inte riktigt vad hon vill – om hon tänkt gå upp igen, om hon vill ha information om stoppet, om hon vill ha hjälp med alternativa färdvägar, eller överhuvudtaget vad hon menar med att avbryta mitt i min konversation med de andra – synnerligen synliga, och uppenbart “inte mina kompisar som råkat komma förbi för en pratstund” – trafikanterna.)

Det hela slutar i vart fall med att hon blir förbannad då jag inte kan läsa hennes tankar, tar (den oåterstämplade) remsan och går ut ur biljetthallen.

Så här i efterhand funderar jag lite över om det nog faktiskt kanske var nå’t allvarligt fel på henne (d.v.s. inte bara lite runt-lunch-låg-i-blodsockret)…

lugnt och fint …så det ryker i knutarna

Morgonen började lugnt, för att inte säga “avslappnat dött”. Se’n vaknade de…

citat från morgonen
• kvinnlig kund: “Det är så himla taskigt så’nt här. Så jättejättetaskigt.“
  Hennes kort gick ut igår. Nu missade hon sitt tåg. Jag lät henne inte gå förbi, vare sig för att åka eller (via plattformen) gå över till den andra spärren för att köpa ett nytt kort i den eventuellt öppna kiosken, utan hänvisade henne att gå runt – d.v.s. “ute-vägen”. Hon ville inte köpa lösbiljett. Inte SMS-biljett heller. Fråga mig inte hur hon skulle hunnit handla kortet i kiosken vid andra plattformsänden innan tåget gick.
  Naturligtvis var det mitt fel att hon inte hade skaffat ett nytt kort i tid?
• jag, till litet barn: “ …och hur gammal är du?“
  barnet: (svarar inte)
  kvinna, troligen barnets mamma (riktat till mig): “Fem år – du får väl lära dig nå’t.“
  De båda stod borta vid barnvagnsgrinden. Kvinnan viftar lite med sitt kort. Jag vill 1) få en chans att se det och 2) se det “vid luckan”.
  Se’n jag misstog en tolvårig stackars grabb för att vara yngre än vad han var frågar jag om ålder “när de skulle kunna vara typ åtta”. Ja, barnet såg ut att kunna vara en sisådär snart-sju, åtminstone.

…på fel sida?

 
Rast.
Spärrbyte.

Pendlarruljans fram till 10-rycket.

Hyfsat lugnt.
Enstaka “jag lever i min egen värld”:are.

• Tant (eller snarare kärring) som vill köpa remsa (à 110kr). Lägger fram en femhundring och en tiokrona.
  Jag meddelar att jag tyvärr inte kan ge henne växel på femhundringen (och visar upp min enda hundralapp), men hänvisar henne till Pressbyråkiosken på andra sidan biljetthallen.
  Hon muttrar nå’t om att jag minsann borde kunna växla en femhundring.
  När hon sedan kommer tillbaks för att få den stämplad förklarar jag för henne att vi dels inte har någon skyldighet att kunna växla femhundringar (upp till hundralappar, “måste” vi kunna växla), dels att jag redan gett växel åter på två tidigare kunders femhundralappar.
  Hon svarar mig inte ens, utan går iväg med näsan i vädret och en min som förkunnar att “ser du inte vem jag är – du ska minsann kunna betjäna mig, oavsett mina önskemål”…
• Jag tittar på folks på-bussen-stämplade remsor, och släpper in dem genom spärren närmast kuren.
  Vid barnvagnsgrinden står (en kille i 30-årsåldern?) som vill in. I en lucka mellan kunderna ser jag att han viftar lite med en (mobiltelefon? remsa? …har glömt vilket – kort var det i vart fall inte).
  Han blir allmänt irriterad över att han måste komma till luckan och visa upp biljetten.
• Lika irriterad som tjejen som stod strax bakom honom, med en knöglig remsa: hon tyckte att det räckte med att hon höll remsan i handen och sa’ en tid till mig…

 
Se’n brakar det lös. Kaoset…

12:48, internt högtalarutrop: Stopp vid Mariatorget. Ev. kabelbrand.
12:50, internt högtalarutrop: Stopp mellan Zinkensdamm och Slussen. Konstaterad kabelbrand.
Inga ersättningsbussar, hänvisning till ordinarie busslinjer.
Internt utrop om att även sträckan Hötorget-Gullmarsplan (d.v.s. gröna linjen) är avstängd. På order från polisen.
Vid 13-rycket har jag ställt upp grindarna, och står nu och informerar om alternativa resvägar.
Regelbundna utrop om helt inställd trafik Liljeholmen – Ropsten / Mörby centrum görs i kundutrymmet.
Ringer röda linjens info: ersättningsbussar beställda 12:54. I och med att det behövs ersättningsbussar över ett så pass stort område “kan det nog ta ett tag dock”.
Kvart över ett stänger jag för att räkna DK-kassan. Går bak i pentryt, då det är helt omöjligt att få “stå ifred” (och då har jag ändå skrivit en lapp som beskriver exakt vad som är fel och med förslag på alternativ resväg).
13:36: “Ringer ut” mig, då min avlösare (som annars förhoppningsvis skulle varit där vid 13:25) troligen “sitter fast på nå’n tunnelbana”.
Tar 73:an mot Östra station. Byter till 4:an vid Stadion.
Ser 43:an strax innan hpl. Odengatan, och byter till den istället: från en i princip fullpackad buss, till en nästan tom buss.
14:30: Vid Slussen ser jag att ersättningsbussarna börjat rulla.
Resan hem tog ungefär 1h.

Svänger förbi kollegorna utanför Mrt: Det har varit kraftig rökutveckling. Inget “mähä”-fel där, inte…
:-|

 
 
För övrigt tycker inte mina axlar om att stressa, där “att sitta konstant framåtlutad” är ett starkt bidragande inslag…

 
 
uppdatering:
Nu kom spärrkollegan förbi: När jag gick förbi utanför Mrt förut undrade hon om hon kunde få låna min jobbjacka – hon hade bara sin privata, och tyckte att det kanske såg lite bättre ut om hon hade en “officiell” jacka när hon skulle stå utanför biljetthallen och informera. Jag ska ju ändå inte jobba förrän i övermorgon, så det gick bra.