gnällrapport

Mitt vänstra knä är märkbart svullet, och har gått från att vara ömt “på utsidan” till att vara ömt “på insidan”.

Stödja på det är inget problem, men väl att sträcka ut det “helt”.
Motsatsen – sitta på huk – är bara att glömma. Redan vid 90° “tar det emot” (jag börjar förstå finessen med de där något-högre-höjd-stolarna …handtag vid badkaret skulle däremot varken göra till eller från (axlarna, ju)).

 
I övrigt är det knas med höfterna (båda två) och axlarna (sammalunda) – d.v.s. “inget nytt”.
Högeraxeln “är värre”, men allt går ju i vågor…

 
Sammanfattningsvis förstår jag ingenting.

fiktion och verkligheter

Har läst ut “Hobbiten“, J.R.R. Tolkien:s “The Hobbit” i Erik Andersson:s översättning. Läste den i Britt G. Hallqvist:s översättning (“Bilbo“) när jag var …12? 14? – tillräckligt länge se’n för att inte minnas nämnvärt, i vart fall, så jag kan inte direkt säga att jag kan jämföra översättningarna.

Läsesalongen på Kulturhuset har långlån-på-grund-av-ombyggnad, så jag passade på att låna både den och “Ringens brödraskap”.

 
För övrigt har jag även läst ut Sara Lövestam:s “brudens ohemliga“.
Förvisso inte så mycket nytt, när jag ju följt hennes gamla web log, men kul ändå.

falsklarm

Mobilen ringer. Det är från Ple, och jag svarar.
- “Ja, det är (P…)?”

Tänder lampan. Ser vad klockan är. 05:53.
Kopplar ihop tidpunkten med vem det är som ringer.
Paniiik!
- “Oj, hjälp, jag har försovit mig!?”
I huvudet försöker jag komma på om jag borde varit vid Das för över en timme sedan, eller om jag “bara” är 45′ sen till Ömt.
Tänker ett varv till.
- “eller näe… ? …jag är ledig idag.”

Helt korrekt, jag har inte försovit mig.
Ple undrar om jag vill jobba extra, nu.

Tackar nej och lägger på. Släcker och försöker somna om, med adrenalinet glatt skvalpandes.
Tänker “men gör inte så där”…