De kommer in i biljetthallen, jag stämplar den enas biljett, den andra har kort.
När jag stämplat kollar jag på klockan – jag har inte haft några stämpelkunder på ett tag, om än andra luck-kunder – samtidigt som jag släpper in kunden, och ser att jag missat att ställa fram stämpeln.
Jag hojtar direkt i mikrofonen att det är en gammal tid.
Jag vet inte om de överhuvudtaget hör att jag försöker säga något, men i rulltrappan upp till plattformen (och först då) vänder sig den ena mot spärrkuren. Jag visar stämpeln och försöker visa att de kan komma ner och få en mer korrekt tid.
Nu hör jag tåget vara på väg in.
Jag ser hur de står däruppe och pratar.
Efter lite dividerande kommer kort-kunden ner.
- “Du LURAS!”
Jag försöker berätta om hur jag direkt sett hur stämpeltiden varit fel, och att jag omedelbart försökt tala om det men att de inte (hört?) (min outtalade gissning: brytt sig?).
Jag korrigerar tiden, men ser hur kunden är helt övertygad om att jag tydligen har något att vinna på att “lura” kunder genom att ha fel stämpeltid … och: “Nu missade vi ett tåg!”.
De såg inte ut att ha speciellt bråttom in i biljetthallen, eller för den delen upp för trappen, och jag tolkade det inte som att de planerat att åka med just det tåget.
Skulle de göra ett längre ärende hade tiden fungerat som den var – så gammal var den inte (den var inställd på 13:00, och klockan var 13:14/13:15; korrigerade stämpeltiden blev 13:30), men vill de göra returresan på samma stämpeltid var det nog lite stressigt.
