det är typ min tur nu men skynda på lite då

Ett inlägg på Konsumbloggen gjorde att jag drog mig till minnes en kund under eftermiddagen …

Jag har precis “avslutat” kunden jag höll på med.
Framför mig står nu två “damer” (förlåt, jag vill gärna skriva nå’t annat, men … ) och pockar på min uppmärksamhet. Genom. Att. Trycka. Ned. Den. Kölapp. Den. Ena. Höll. I. I. Min. Kölappsburk.
(Observera att jag precis hunnit titta upp, än mindre hunnit trycka fram något nytt turnummer.)

Jag undrar försynt om de har könummer 290.
“Nej, jag har 292.”

Jag hinner precis säga att jag inte var klar med föregående kund och därför inte hunnit trycka fram någon ny än.
Då trycker kollegan bredvid mig fram ett turnummer, vilket (surprise?) råkar vara nummer 292.

Får kommentar i stil med “nu hann hon före”, varpå de går till min kollegas kassa.
Jag påtalar att jag (som sagt) inte brukar trycka fram någon ny förrän jag är klar med föregående…
…ungefär här får hon ur sig nå’n sur kommentar som jag (väl av arbetstekniska skäl) redan förträngt… hon tycker i vart fall att jag är (typ) fruktansvärt otrevlig, “och de har faktiskt bråttom“.
(Fruktansvärt otrevlig som inte såg att hon kom in i butiken, sket i turordningen och tog henne före de andra väntande, eller vad då?)

---

(se det här som arbetsterapi … )

Det finns så enormt många kunder jag bara skulle vilja (typ) trycka ner i en stol, räcka fram en smörgås till, säga “ät den här, vänta 10 minuter, se’n kan jag hjälpa dig” till. (Misstänker blodsockerspök… )

Advertisements