web pages

2008-10-05 Sun

Du kanske borde gå hem?

Filed under: jobb / work — pl @ 20:40

Två i en. Paketlösning.

Kollega kommer in i spärren.
Han ingår i kategorin “människor jag kan lukta mig till var de befinner sig”.

Jobbrelaterat småprat.
Se’n börjar det.
Han: “Vad heter du?”
Jag: “P…”.
Jag: “Vad heter du?”
Han: “J…”.

Se’n lallar han runt i spärren ett tag. Ringer in sig – det är nå’t knas med displayen på hans komradio.
Går ut i biljetthallen, lullar runt lite där. Hostar en hel del.
Kommer tillbaks in.

Han: “Var kommer du ifrån?”
Jag: “Jag är adopterad, så ‘från Sverige’.”

Han: “Vet du inte vilket land du kommer ifrån?”
Jag: “Jag var så pass liten när jag kom, att det inte spelar nå’n roll.”

Lånar spärrdatorn (som är precis bredvid mig; det här är en av de få spärrar där en dylik finns) – det går att komma åt Metro:s sida där. Han tittar lite på den. Se’n verkar han ha läst klart, men står kvar (precis bredvid mig), med blicken fäst på (ingenting?) nå’nstans ute i biljetthallen.

Se’n går han ut i biljetthallen och sätter ihop / ställer upp sin informationsdisk-med-tillbehör.

Han kommer in och går på toaletten. Jag hör hur han hostar och snyter sig (ljudligt) där inne.
När han kommer ut frågar jag “Är du förkyld?”
Jo, det är han…

Ok, han kanske inte ingår i kategorin “dålig koll på hygienen”, utan snarare “har feber. så pass att han borde vara nedbäddad”. Inte roligare för det (snarare tvärtom… ).

 
Se’n går jag på lunch. När jag kommer tillbaks står golvfläkten på lägsta “snurr”.
“J…” ser jag inte röken av.

 
“J…” kommer tillbaks. Lunchdags.
Ärtsoppa. På platt tallrik (det finns inga djupa – jag frågade; blir erbjuden soppa, men har precis lunchat själv så jag har en bra ursäkt).
Det luktar ärtsoppa i hela spärren.
Å andra sidan verkar han ha varit ute och “vädrat” sig, han luktar inte lika mycket nu.
…men hostan sitter i.

Han undrar om det inte blir kallt med fläkten på (det är inte speciellt kallt i spärren).
Jag svarar att det är skönt med lite luftcirkulation.

Hans lunch är över.

Senare:
Han: “Var bor du?”
Jag: “Det har ingen betydelse.”
Han: “Nähä, du vill inte säga det…”

Han kommer in och sitter och läser en gammal Metro i spärren.
Hostan är kvar. Snuvan likaså.
Efter hans andra långsession inne på toaletten frågar jag “Borde inte du vara hemma när du är förkyld?”, men det hör han inte.

 
Ok, jag är inte så mycket för att “skvallra på mina kollegor”, men i det här fallet sk-ter jag i det: Inte nog med att han – i en av sta’ns trängsta spärrar – utsätter mig för hans förkylning-i-full-blom (istället för att stå vid sin infodisk ute i biljetthallen!), jag får dessutom gigantiska “stalker”-vibbar av hans frågor…
ja, jag försöker hålla en hyfsat artig profil gentemot mina kollegor, men nej, har vi aldrig tidigare setts är det kanske inte riktigt läge att “‘småprata’¹ om var jag bor, så där apropå absolut ingenting“.
(Så: “J…”, om du (förvisso “mot förmodan” – många är det inte som “hittar hit”) läser det här: Ja, det är dig jag skriver om. Nej, jag var inte helt förtjust i att du ville småprata och hosta om vartannat.)

¹ småprat: är inte “tjugo frågor” – på sin höjd en ömsesidig variant av “tjugo frågor”, med växelvis dialog

Advertisements

Leave a Comment »

No comments yet.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Blog at WordPress.com.

%d bloggers like this: