En kvinna jag tidigare hjälpt kommer tillbaks, och räcker över en påse med två bananer och ett äpple i, och orden “jag hittade ingen blomma, så du får det här istället”.
Blev jätteförvånad, delvis för att jag inte riktigt kommer ihåg vad det var jag hjälpte henne med (i mitt jobb hjälper jag folk dagarna i ända, och efter ett tag tenderar de att “flyta ihop”… ; tror det var henne jag hjälpte med restider till ett läkarbesök om två dagar …hon hade ingen adress, så jag tog reda på den), men även för att jag inte kunde dra mig till minnes att ha gjort nå’t “exceptionellt” (ok, kan tänka mig att en del av mina “mindre datorvana” kollegor kanske inte hade gått längre än “Ingen adress? Då kan jag tyvärr inte hjälpa dig.”).
Om det var hon, så var det hon som hade sagt nå’t i stil med
hon: “Tack så mycket!”
jag: “Det var så lite så.”
hon:– “Nej, det var det inte alls det!”
Nåväl.
Jag suger i mig berömet, och spar till gråare dagar…
Jag blev för övrigt väldigt glad för frukten – hellre fruktberöm än blomberöm, och hellre frukt än godis-jag-troligen-inte-tålt. :-)
Leave a Reply