autentiskt citat

“De’ e’ ju helt sjukt!”

 
Kunden har ett reducerat säsongskort – 1/9-31/12 – köpt via jobbet (d.v.s. kostnaden dras månadsvis från hennes lön). Hon har inte längre rätt att åka på reducerat pris. Hon åker bil. Hon vill ha pengarna tillbaka, “och känner till att jobbet kommer att fortsätta dra för kortet”.

Vid återköp av påbörjade reducerade säsongsbiljetter minskas biljettens värde (d.v.s. inköpspriset) med 55 kr per påbörjad dag, vilket i hennes fall innebär att det inte blir några pengar att betala tillbaks för den aktuella biljetten (51 dagar à 55 kr = 2805 kr; en reducerad säsongsbiljett sep-dec kostar 1600). Jag förklarar att det inte är någon idé att lämna tillbaks biljetten, men att vi kan hjälpa till att göra om den till en helprisbiljett om hon vill överlåta biljetten på någon annan (då lägger man till mellanskillnaden: 2670-1600 = 1070 kr).

Hon påtalar att det minsann gått att lösa tillbaks en säsongsbiljett tidigare. Efter några frågor framkommer det dock att det då rörde sig om att hon hade en helprisbiljett men fått rätt att åka för reducerat pris – vi hade då makulerat hennes helprisbiljett, gett henne en reduceratprisbiljett, gett henne mellanskillnaden, samt meddelat att hennes jobb dock skulle fortsätta att dra av för helprisbiljetten från hennes lön. Hon ville inte förstå skillnaden mellan specialfallet att byta en biljett till en annan, och ett helt vanligt återköp – att hon kanske dessutom borde ha kommit in direkt med den biljett hon ändå inte vare sig kunde eller ville utnyttja verkade inte riktigt falla henne in (eller ja, det var ju ett faktum som talade till hennes nackdel, så hon kanske bara ignorerade det).

 
När kunden inte får som den vill så är det vi som gör fel.
Om kunden själv är orsak till att kunden inte får som den vill är det ännu mer vårt fel.