handledskortisonerad

fr 19/3: Bestämmer mig slutligen för att kolla handen/handleden, och förhoppningsvis få kortison injicerat. Vänsterhanden börjar bli för ohanterlig. Även högertummen har svullnat och är svårböjd.
Naturligtvis är det stängt (ingen telefontid, åtminstone) på fredagar, så jag får prova igen på måndagen.

må 22/3: Varken min eller den andra läkaren jobbar under veckan (båda är på kurs – samma kurs, gissar jag), men jag får en “spruttid” veckan därpå.

Efter lite dribblande fram och tillbaks med egna kontaktförsök blir jag hänvisad till min enhetschef, som mailar personalplaneraren om att jag önskar sluta “så jag hinner till en läkartid 1530”.
Enhetschefen håller med om att jag borde kunnat kontakta personalplaneraren själv.
(Å andra sidan finns det väl iofs en finess att det går via enhetschefen: hon får en hälsolägesuppdatering på mig.)

on 31/3: Öppnar station, och slutar 13:35. Hinner hem i lugn och ro, för matintag, uppfräschning samt klädbyte.
Väl hos läkaren blir jag aningens klämd på, med konstaterad inflammation i vänsterhandleden (som jag anade, med tanke på den på sistone avsevärt minskade rörligheten). Framför sjukgymnastens hälsning “att det vandrar runt”.
Får välja mellan kortison i vänsterhandleden – “punktmarkering” – eller i skinkan (för “lite överallt”).
Vi testar “bara handleden”. När handen blivit bättre bör förhoppningsvis resten ge med sig en smula.
Som förra gången bör jag räkna med att ge mig till tåls ett par dagar innan det “tagit”, samt “inte blöta plåstret på 24 timmar”. Får en tisdagstelefontid för uppföljning – har det inte tagit ordentligt får jag komma tillbaks och få mer.

Efteråt åker jag till jobbet för sista-minuten-semesteransökningar (sista sommarsemesteransökningsdag 31/3). Stöter på enhetschefen (ren slump, men bra “tajming”; hon får se min fina “kortisonbula”), och får en ansökningslapp om “Behov av anpassade arbetstid- eller -uppgifter pga. barn/psykosociala hinder/medicinska hinder” inför kommande omplaceringen.