Afte.
×3.
Fullt med mat i kyl, frys och skafferi.
Aftamed hjälper.
Om så bara för ett tag, men det hjälper.
…men så fort jag äter nå’t försvinner det, och aftena gör ont igen.
Ok, det går att äta.
Det är “bara” att härda ut.
Efter ett tag … orkar inte smärtcentrat med längre, och … loopar.
Det gör fortfarande ont, men jag orkar inte registrera det längre.
Nåväl. Det är över om sisådär en vecka, tio da’r.
Förhoppningsvis får jag lite respit till nästa gång.
Det var faktiskt ett tag se’n de var här sist.
(Hoppas på att de “återgått till månadscykler”.)
Idag bet jag mig på insidan av läppen, när jag försökte undvika mat i aftena på “andra” sidan.
Tjoho.
Advertisements
Leave a Reply