web pages

2011-08-09 Tue

“åk två, betala för en”?

Filed under: jobb / work — pl @ 13:52

Jag antar att jag ska vara tacksam för att dagens två-för-en-“kunder” inte kom igår?

 
Han går direkt till barnvagnsgrinden, redo att hålla upp den.
Hon, med barnvagn med ett c:a ettårigt barn i, lägger sitt kort på läsaren och får ok. Han visar på intet sätt att han tänker uppvisa något slags giltigt färdbevis.
Jag öppnar inte, utan meddelar att jag vill se färdbevis för båda.

Efter en stunds dividerande, där hon inte säger ett ord utan han är den som talar, backar han, plankar in genom en av de vanliga spärrarna, och ställer sig på insidan. Väl inne meddelar han att de inte är i sällskap.
Jag öppnar fortfarande inte, utan vill fortfarande se ytterligare ett färdbevis. Då tittar han på henne, och halvspringer därefter nedför rulltrappan.

Hon står kvar, jag – som har väldigt, väldigt, väldigt svårt att tro att de inte är i sällskap – öppnar fortfarande inte.
Jag talar om för henne att hon antingen får betala ytterligare en biljett, eller gå runt till (underförstått: till den andra ingången).

Efter en ganska lång stund tar hon upp sin mobiltelefon, slår ett nummer, och … pratar inte, men lyssnar i telefonen.

Efter ytterligare ett litet tag kommer *surprise!* han upp igen (Tjena, att de inte känner varandra?), och ställer sig bredvid henne.
Jag upprepar att de måste ha biljett båda två, för att jag ska öppna, eller att de kan ta bussen istället (på buss åker oftast person med barn i barnvagn gratis).

Sedan kommer det en barnvagn som ska ut.

Jag upprepar händelseförloppet, för att de andra kunderna ska förstå varför jag vägrar att släppa in dem: “Jag vill se biljetter för båda två innan jag öppnar. När ni kom ställde du dig vid barnvagnsgrinden, hon la’ på sitt kort, men du har inte visat någon biljett. Sedan plankade du in och hävdade att ni inte var i sällskap, och när du åker ner själv så ringer hon till dig trots att ni inte känner varandra.”
Jag ber dem att lämna biljetthallen, så att jag kan öppna åt dem som vill ut.
Efter att ha upprepat mig ett antal gånger går han ut, men hon står kvar.

Nu har det kommit fler kunder som vill in.
Jag stämplar deras remsor, sedan öppnar jag för dem som vill ut.
Naturligtvis passar hon (som förvisso har giltig biljett) på att smita in.
Jag ser inte om han har plankat in under tiden, för i biljetthallen är han i alla fall inte kvar.

Sedan går det ytterligare ett tag, men så ser jag honom komma in i biljetthallen igen, gå direkt fram till spärrarna, och planka in.
Nu har jag ett bra signalement på honom, och ringer TryggC.

Allt som allt tog det uppskattningsvis c:a en kvart; jag ringde TryggC strax innan 13:05.

 
fördomar:
Hon såg ut att vara knappt tjugo, om ens det. (Tror hon åkte på reducerat-biljett, oavsett.)
Han såg ut att, åldersmässigt, kunna vara hennes (om än unga) pappa. 35?
Arrangerat äktenskap?
 
(och nej, de var, vad jag kunde se, varken muslimer eller afrikaner, om nu nå’n undrade det)

 
Jag har sagt det förut:
Plankar du, be inte mig – anställd för att visera samt sälja biljetter – om assistans.

Advertisements

Leave a Comment »

No comments yet.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

Blog at WordPress.com.

%d bloggers like this: