jag har flyttat … ?

Lönebeskedet brukar trilla in da’n innan löneutbetalningen, i det här fallet borde det kommit fredagen den 22 januari.

Tisdagen den 26 januari: Inget lönebesked.
(Lönen har dock satts in på kontot. *phu*)

Onsdagen den 27 januari: Ringer lönekontoret.
Hon jag talar med ska se till att jag får en kopia på uppgifterna.

Torsdagen den 4 februari: Fortfarande inget lönebesked.

Fredagen den 5 februari: Ringer lönekontoret igen.
Han jag talar med kollar min adress – “Lindhagens…”
???
Nej, jag har inte flyttat.
Nej, jag har inte meddelat nå’n ny adress.

…inte konstigt om inget kommer fram.
Undrar vem som ändrat min adress.

 
Ringde om utbildartjänsten också – borttappad.
*suckar*
(Har varken fått bekräftande eller nekande besked, och senaste dagen för ansökan var för över en månad se’n.
Drygt en vecka efter sista ansökningsdagen fick jag önskan om uppgiftskompletteringar (kontaktuppgifter jag trodde de kunde få via lönekontoret, och därför utelämnade), som jag mailade.
För en vecka se’n ringde jag och lämnade meddelande (telefonsvarare en onsdageftermiddag strax innan 15) om att jag undrade hur det gick med urvalet, men hörde inget vare sig per telefon eller mail.)
Urvalet är tydligen redan gjort, inkl. intervjuer …
Tjoho.

förkyld

Det började så smått i lördags och på söndagkvällen sjukanmälde jag mig, efter en lämna-bok-på-biblioteket-och-känna-efter-hur-jag-mår-vända.

Hade säkert kunnat jobba i måndags, då jag mest kände mig “socialt” förkyld (snuvig hela tiden, smånysig). Ägnade dagen åt filmmaraton.
Tisdagen förflöt ungefär likadant.

Idag har hostan så smått kommit krypande, och jag har avbokat morgondagens sjukgymnastik (per telefon) och inplanerade bankmöte (per mail, men inte fått nå’t svar). Börjar få “lock”-känningar också.
Ingen film idag, har sovit en del (tog rejäla sovmorgnar både på måndagen och tisdagen). Tror jag har mer feber idag, än tidigare (har dock ingen febertermometer, så jag går på känn).

“Normalt” när jag är förkyld brukar det ta 7-10 dagar.
Håller det här i sig till på fredag måste jag nog masa mig iväg och fixa ett sjukintyg …

kreationism …eller hur?

…och på sextioandra dagen – efter att ha ägnat hela förmiddagen (och i ärlighetens namn även en bra bit av eftermiddagen) åt uddastrumpor och en-träplugg-för-lite-i-IKEA-paketet – skapade gud afte.

samma, fast annorlunda

Återbesök hos läkaren.

Proverna såg bra ut. Sänkan nere under tio igen.
Ska fortsätta på samma dos – d.v.s. x5 Methotrexate 2,5 mg, 1ggr/vecka.

 
Talade om att jag får besvär av Diklofenak (det känns som när jag hade akut bronkit för lite drygt två år se’n: att det trycker över halsen, och är svårare att andas), och att jag därför gått över till Alindrin x3/dygn men att de inte “tar” på samma sätt. Talade också om att jag upplevde mig som “på god väg att bli besvärsfri” när jag åt Diklofenak, och att jag hade minskat dem till x2/dygn, men att obehagskänslorna övervägde det positiva.
Jag tolkar det som att min uppfattning att jag “klivit ett steg bakåt” – har ont i fingrar, knän, fötter/tår, höfter, armbågar, axlar, … – beror på att jag äter Alindrin istället för Diklofenak.

Ska testa Celebra 100 mg istället, morgon och kväll.

Telefonkontakt om en månad, ang. Celebra.
I övrigt lämna blodprov, utan telefonkontakt, en gång per månad (ang. Methotrexate). Han hör av sig om nå’t av provsvaren löper amok.
Återbesök i slutet av april. Om allt tutar på som det ska kommer jag bara behöva lämna blodprov var tredje månad efter det.

Han tyckte att det verkar gå i rätt riktning (han kollade lungor, hjärta, blodtryck samt klämde på fingrar och fötter), vilket låter lovande!

avlösning

När jag kom till spärren igår var den tom. Ingen i pentryt, ingen på toaletten.
Ringde Ple och frågade om det var så att jag inte skulle lösa av någon. De skulle kolla. Fick kod till DK-kassa.
Satte mig i pentryt och åt en frukostmacka. Ingen spärris som kommer in för att lösa av efter att ha varit ute och rökt. 06:20 gick jag och gjorde stationskoll.
(Jag började 06:20, “kutym” är att man kommer 10′ tidigare och löser av. Normalt börjar jag jobba direkt efter att jag löst av (d.v.s. inte gå och fika).
T-banan kom in 06:01, nästa skulle komma in 06:23. Jag var i spärren redan innan 06:05, då jag ringde Ple.)
När jag kom tillbaks, och stod och räknade DK-kassan, ringde Ple. Det borde varit nå’n där när jag kom.

 
Idag har jag samma tjänst som igår, och tog följdaktligen samma tidiga tåg.
Är nere vid spärren 06:05.
När jag öppnar dörren till spärren står spärrisen där, fullt påklädd och redo att gå. Det första hon frågar mig är “är det ok att jag går?”.
Jag vet inte om det är samma spärris som borde varit där igår, men frågar “har du nå’n buss som går?”.
Får svaret “jag ska med tåget”.
Kollar när nästa tåg ska gå: om 10′. T-i-o minuter. TIO. (Det tar max. två minuter att åka (d.v.s. inte gå) rulltrappan upp till perrongen.) Meddelar att jag kommer och löser av tio över, och går in i pentryt och äter en frukostmacka.

Dörren till spärren är öppen, och jag har ingen aning om hon öppnar igen eller låter spärrarna stå på öppet.

Tio över går jag och frågar om det varit lugnt på stationen, och om hissar och rulltrappor fungerar som de ska. “Jodå, det gör de.”
Meddelar att “om min tunnelbana är sen har jag till tjugo över att ta mig hit”. Får inget svar på det. Hon går.

Det är sex minuter kvar till nästa tåg ska gå.
Tågen går i kvartstrafik på morgonen: 06:01, 06:16 och 06:31. Det här är ändstationen, så det är ingen risk att man “missar” tåget.

När jag ringer för att få kod till DK-kassa talar jag om att spärrisen jag löste av “hade väldigt bråttom därifrån”, men att jag lyckades hålla kvar henne till tio över.

På frånvarolistan ser jag att hon skrivit “06:05-06:20 avlösning”. Ingenting om att det varit stängt innan 06:05.
Hur vet hon hur länge jag håller stängt efter 06:10?
Jag gör ett frågetecken vid hennes rad, och fyller i hur det varit stängt medan jag varit där.

 
Kollade på DK-listorna: Det är samma person som haft natt-tjänsten natten till idag som natten till igår.

Jag brukar inte “skvallra” på kollegor, men personer som så uppenbart inte gör sitt jobb (hur svårt är det att sitta i en spärr med en tom biljetthall?) förtjänar att “skvallras” på.

Får jag tjänst som löser av den här personen igen, kommer jag att komma “prick” – inga “tio minuter tidigare”.

Kollade just hur Lidingöbanan trafikeras på morgonen: 06:12 går ett tåg. Nästa går 06:42. Hon sa’ dock inget om Lidingötåget, utan jag fick uppfattningen om att det var tunnelbanetåget hon menade (annars hade hon väl rättat mig när jag sa’ att “nästa går om tio minuter”?).

vegansk skiv- och smältbar ost

Testade att göra veganost igår, och tycker att resultatet blev klart godkänt.

Besökte ju Vegomässan den 5 december 2009, där Underground Cooking bl.a. tillhandahöll Cheeseburgers. Då och där reagerade jag inte nämnvärt på vad det var för märke på veganosten de hade i, men senare hittade jag deras web log och läste att de gjort osten själva!
Receptet är en modifiering av Veganize It…Don’t Criticize It!:s version (engelskspråkig sida).

När jag läste recepten slogs jag av hur okomplicerat det verkade, och hade därför inte speciellt mycket ursäkt att “inte testa”.

Hade fridag igår, och passade på att ränna runt på sta’n för ingrediensinköp.
Köpte “Tofu Mjuk 400g” på Omi Food (Olofsgatan 10, T-Hötorget; 16,90 kr). Hittade hel agar-agar (typ 42g för 22 kr), men åkte till Goodstore för att köpa agar-agar-pulver istället. Där var det slut, så jag åkte tillbaks till Omi Food. Fånigt att åka fram och tillbaka, men jag iddes inte vänta tills Goodstore fick in dem, så jag tänkte att jag väl fick mala agar-agar:en själv. Den här gången frågade jag om de hade agar-agar-pulver, och det hade de minsann, fast på hyllan bredvid (med thailändsk text, och en liten lapp med svensk text, så det var inte så konstigt att jag missade den; 25g, 18,90 kr).
Väl hemma upptäckte jag att jag borde köpt grädde också, så det blev till att gå ut en vända till…
Ok, helt okomplicerat var det visst inte.
Jag iddes inte köpa risvinäger “för vad ska jag med det till?” (det behövs bara 1 tsk), och vitlökspulvret skippade jag helt då jag inte är överdrivans förtjust i’t.
Jag har heller varken köksberedare (food processor) eller mixer (blender), men väl en stavmixer.

Så:

• 300 g mjuk (“silken”) tofu
• 2,5 dl havregrädde
• 1 tsk vitvinsvinäger
• 1 tsk salt
• 4 tsk agar-agar-pulver (kan ersättas med 4 msk agar-agar-flingor, men se till att de löser upp sig ordentligt!)

Mixa tofu, grädde, vinäger och salt. Det ska bli en jämn smet (eller snarare sås).
Förslagsvis direkt i en kastrull.

Är inte smeten i en kastrull redan, så häll över den i en så’n nu.
Rör/mixa i agar-agar:en.
Ställ kastrullen på spisen, och sätt plattan på max.
“Låt stå” (d.v.s. rör inte om) medan det kokar upp.

Sänk värmen till “medel”, och låt halvkoka i 15 minuter. Rör om mellan varven. Om/När smeten börjar klumpa ihop sig så smått, är det bara att peta ner klumparna igen.

Häll upp i lämplig bytta. (Den kan vara lite meckig att få ur formen, så välj form med omsorg.)
Låt svalna.
Ställ in i kylskåp och låt stå ytterligare några timmar (t.ex. över natten), så den stelnar till helt.

Klart!
(Blev c:a 500 g.)

Kan hyvlas, skivas, rivas samt smälter om den värms upp.

Smakar faktiskt helt ok.
Nej, den smakar inte “ko” (d.v.s. “som ko-ost” – hur skulle den kunna göra det?).
Den smakar, och ser ut, som tofun och havregrädden, blandad. Ganska neutralt, m.a.o..

notering: I mitt tycke smakar Sheese “kräks” (och ja, jag har försökt äta den två gånger (olika “smaker”)), medan Cheezly smakar ok.

dagsformsrapport

Är faktiskt hyfsat ok!
Fick ju kortison i vänster handled 1/12, och sammalunda i vänster knä 15/1 (end. kortison, ingen ledvätsketömning).

Handleden blev märkbart rörligare redan efter tre dagar, och är i dagsläget “hyfsat normal”. Den är inte riktigt med till 100%, när jag “sjukgymnastikar” den, men är ändå “acceptabel”.

Vänsterknät var “i princip ok” efter en vecka. Det är inte helt ok, men mycket mycket bättre än innan – det är “smalt” igen, och jag haltar inte. Har fortfarande två “blåmärken” “ovanför” (mot knäframsidan – “ovanför” när jag låg på britsen) injektionsstället. Knät är inte helt med på alla sjukgymnastikövningarna, men jag gör övningarna.

Axlarna är “knakiga”, men … acceptabla.
Det känns som att jag har träningsvärk i dem, vilket mycket väl även kan vara fallet i och med sjukgymnastiserandet.

Jag har redan tidigare haft känningar av Diklofenak-tabletterna, men mer nu innan jul då det började kännas som något slags kombinerat astma-relaterat och “som om jag svalt en stor luftbubbla” (?) – allmänt obehagligt, i vart fall, även om det var av graden att jag “stod ut med det”.
Har varit ledig dagarna innan jul, och skar i samband med det ner på Diklofenak till en (1) tablett per dygn, men nu när jag jobbar har jag gått upp till två (2) igen. Två är dock “mer ok” än de tre (3) jag tog tidigare, och jag tycker ändå att jag härdar ut på det (en var lite för lite). Gissar att tre tabletter skulle göra mig hyfsat besvärsfri, men med obehag, och föredrar därför två.
Ska på återbesök i mitten av januari, och får ta upp om alternativ till Diklofenak då.

Så: rent generellt: Bra är jag inte, men bra mycket bättre än för en månad se’n.

Tofuline yogdrick

På årets Vegomässa fick jag tillfälle att smaka Tofuline:s yogdrick (“yogdrick – Så gott som yoghurt!”), från Ingman Glass AB – dels i “provsmaka upphällt i mugg”, dels gratisexemplar av produkten i sig.
Tog en persikoprovsmak, och strax innan jag gick hem tog jag en vardera av de två smakerna persika (“Dryck av yoghurtkaraktär med smak av persika“) samt smulgubbe (“Dryck av yoghurtkaraktär med smak av smulgubbe“) .
De fick bo i mitt kylskåp i ungefär en vecka, innan jag drack upp dem.

Ingredienser: Fermenterad vattenextrakt av sojabönor, persikasyrup 12%, (socker, vatten, aromer, vanillin, vanilj, syra (E330), konserveringsmedel (E202)), socker, dextros, modifierad stärkelse (E1420 av potatis), trikalciumcitrat, konserveringsmedel (E202), salt, färg (E160a).

Den andra smakens innehållsförteckning är identisk (inklusive kommateringen), förutom att ordet “persikasyrup” är utbytt mot “smulgubbesyrup”.
Notera att ingendera “egentligen” innehåller frukt – båda innehåller 12% “syrup”, som i stora drag är socker och “aromer”.

I mitt tycke var det intressant att ha fått smaka dem, men är inget jag kommer att köpa.
Båda smakade “för …(starkt?)” av något konstgjort, och var för (söta?). Den med “persika”-smak var aningens mer godkänd än den med “smulgubbe”-smak.
Nu vet jag ju inte vad de kostar i butik, men jag tror att de skulle vinna på att innehålla åtminstone en smula fruktpuré.

Förpackningen i sig är mysko. En plastbägare med något slags (aluminiumfolie?)-lock (under ett plastlock), som man drar av bara för att upptäcka en täckande plasthinna med ett drickhål i.
“Säkert bra för personer i farten” … eller inte. Måhända “skvimpar innehållet inte ut, när man springer till mötet/träningen/…”, men samtidigt är intrycket att ungefär 1/3 av innehållet blir “oåtkomligt”.
Det är bra att det inte är “ytterligare en produkt med skruvlock” – för hur lång tid tar det egentligen att få i sig 220 ml? “Behöver jag verkligen kunna återförsluta förpackningen för senare (säg, tre timmar?) bruk?” – men borde det inte räcka med plastlocket, och (enbart) ett helt avdragbart folielock?
Ingenstans på förpackningen står heller några tips om hur förpackningen ska återvinningssorteras.

Positivt är dock att den inte, som drycken “Mjölkfri naturell“, “smakar precis som glassen”. Inget större fel på glassen (eller drycken), men … det blir konstiga smakkollisioner…

årets julmat

Tog ut julsk*nkan ur frysen i tisdags kväll, och la’ den att tina i kylskåpet över natten.
Onsdag eftermiddag griljerade jag den, “nästan” enligt receptet på kartongen: Jag hade inget farinsocker, och tänkte inte köpa ett helt paket bara för att använda 1 tsk, så jag tog ljus sirap istället.

(receptet på kartongen, men modifierat efter hur jag gjorde)

1. Sätt ugnen på 200°C.
2. Skär av en tunn kant längs långsidan av sk*nkan, så att den ligger still i ugnsformen.
3. Blanda senap (c:a 3 msk - går säkert att ta lite mindre, jag fick smet över), ströbröd (1 dl → 2 finsmulade skorpor), 1-2 tsk ljus sirap, 1 tsk salt samt 1 tsk svartpeppar (grovmalen).
4. Smeta på blandningen på sk*nkan, och lägg den i en ugnsform (förslagsvis en som är mer än “precis större än sk*nkan”, för det blev svårt att ösa den se’n).
5. Täck ovansidan med tunna skivor margarin (“Mjölkfritt matfett för smörgås, matlagning och bakning”).
6. Ställ in skinkan i ugnen (egentligen i mitten, men min hamnade halvvägs ner – det hade nog varit bättre en bit upp).
7. Titta till sk*nkan var femte minut, och ös margarinet som runnit till botten över sk*nkan (som sagt, det är lättare om man har en form som gör att man ens kommer åt att ösa).
8. När ytan är lagom brun “och det doftar julskinka” är den klar. Tar c:a 15-20 minuter i ugn.
9. Serveras kall eller varm, i tunna skivor. T.ex. på knäckebröd.

 
Gjorde samtidigt senapsaubergine, och senapssquash (eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken sort jag skulle göra, och inte mindes om jag tyckte bättre om den ena eller den andra), enl. Veganska ambassadens recept.

• 1 aubergine / squash
• salt
• 1 msk senap
• 1,5-2 tsk socker
• 0,5 msk vinäger (använde 1 msk vitvinsvinäger)
• 3 msk olja (använde 0,5 dl rapsolja)
• 1 dl sojagrädde (använde havregrädde istället)

Skär auberginen/squashen i halvtjocka strimlor, och därefter i bitar – tänk “sillbitsstorlek”.
Koka bitarna i saltat vatten, tills de fått en “sladdrig” konsistens (tänk återigen “sill” - även om du själv inte ätit det, har du säkert sett inlagd sill tidigare). Häll av vattnet.
Rör ihop senap, socker och vinäger.
Häll i oljan i en smal stråle, samtidigt som du rör om.
Blanda i grädden.
Häll såsen över aubergine-/squash-bitarna, eller tvärs om: lägg bitarna i såsen. Blanda.
Låt gärna stå över natten.
Ät.

Så här i efterhand rekommenderar jag nog aubergine, och att skala den. Bitarna ska vara rejält genomkokta, utan att för den skull vara sönderkokta.
Ha även i mer senap – 1 msk senap ger knappt någon senapssmak alls. För min del funkade det, men svågern senapsälskaren (tillika fiskallergikern!) tyckte att det var för tamt.

…eller följ helt enkelt Vegania.net:s recept på senapsaubergine!
Har inte testat just det receptet i år, men tycker det verkar vara vettiga proportioner på ingredienserna (och dill ser snyggt ut!).

 
I övrigt åt jag “Sizzle dogs – vegetariska seitankorvar” från Goodstore och Hälsans kök:s “Grönsaksbullar” (jag har tröttnat lite på deras “vegetariska bullar” – och ingen av dem är äggfria “i alla fall”).
…och naturligtvis lite grönsaker, en hel del kokt potatis och julmust.

Syrran noterade, och jag kunde skönja en viss överraskning, att jag fått ihop “samma slags mat som dem: korv, köttbullar, sill och skinka”.
Tidigare år har jag även gjort Olivfrestelse (ur Lena Brorsson Alminger:s “Vegetarisk julmat”), som väl kan sägas ersätta Janssons frestelse, men i år orkade jag inte meckla med det (allt skulle ju dessutom transporteras hem till mina föräldrar) – även om den är god!

Mot ljusare tider!

Idag inföll vintersolståndet, d.v.s. (i korta drag) årets kortaste dag.

 
…och utanför har snön landat som ett vidsträckt vitt täcke, med uppskottade gångar här och där.
Till och med på innersta’ns mer trafikerade gator låg den kvar utan att genast smälta bort.